Fråga om försäljning av föremål
Svenska ICOM fick en fråga från Beredskapsmuseet om en påstådd försäljning av föremål och hur man kan tolka ICOMs etiska regler på området. En av ICOMs viktigaste roller är att svara på frågor, sprida kunskap om och tolka ICOMs etiska regler. Här kan du ta del av styrelsens svar till Beredskapsmuseet:
ICOM och etiska regler för försäljning av föremål i museisamlingar
Utan att kunna detaljerna i den försäljning av museiföremål som tas upp i brevet från Beredskapsmuseet vill Svenska ICOM här redovisa de principer för försäljning av inmärkta/accederade museiföremål som gäller enligt ICOMs internationella etiska principer, samt kortfattat våra kommentarer till dessa.
Denna fråga regleras i ICOMs etiska regler främst i 2.12 – 2.17 ”Removing collections”.
Punkterna 2.12 – 2.17 innebär sammanfattningsvis att:
– Inmärkta museisamlingar är ett kulturarv museerna är satta av samhället att bevara, inte att bedriva handel med. Nyckelmeningen kan sägas vara ”Museum collections are held in public trust and may not be treated as a realisable asset”.
Vår kommentar är att denna princip är mycket viktig, inte minst för museernas överlevnad. ”Public trust” är nyckelord. Börjar man sälja föremål för att klara t ex allmänna ekonomiska problem blir det en bakvänd logik – man säljer det som museerna faktiskt är satta att bevaka. Man sågar av den gren man sitter på. Dessutom kan det ge argument för huvudmän att låta bli att ge museerna medel, eftersom museerna då visar att de kan klara av ekonomin genom att sälja något ur samlingarna. Det blir som att stilla hungern genom att äta sin egen svans. Det handlar också om förtroendet från donatorers sida – att de vet att de föremål, arkivalier osv de donerar museet verkligen blir kvar i museet. Vi har ett ansvar gentemot våra donatorers vilja, även de som avlidit, och att därigenom nya donatorer verkligen vågar ge till museet.
– Det är oerhört svårt att från gång till annan bestämma vad som är ett värdefullt kulturarv att bevara eller inte. Museers samlingar är delvis sitt eget svar. Därför måste gallringar, försäljningar o likn ske mycket restriktivt.
Vår kommentar till detta är hur väsentligt det är att skydda museisamlingar från kortsiktiga ideologiska intressen, vilket många museer i bl a främre orienten är viktiga exempel på. Det kan handla om både politiska, ideologiska och forskningsmässiga kortsiktiga intressen. I Sverige kan man höra att ”Vi behöver inte så många plogar” eller kanske ”Vad ska vi med alla dessa gevär till” utan att ta hänsyn till att t ex kommande forskningsbehov kanske behöver just en stor kvantitet, som varit fallet med bl a plogar i forskningshänseende. Museerna står med sina samlingar för en långsiktig kontinuitet i bevarandet av kulturarv som är mycket viktig.
– Alla museer ska ha en plan för förvärv och eventuell gallring, vilken ska diskuteras och revideras regelbundet.
Vår kommentar är att en sådan plan bör diskuteras fram och vara styrande för denna del av verksamheten. Detta har blivit mycket bättre de senaste decennierna på många svenska museer. En följd har bl a blivit att man är mycket restriktiv vid gallring ur de befintliga samlingarna, av bl a skälen ovan, men istället är noggrannare vid samlande av nya föremål – ”Gallring vid källan”.
– OM man ändå t ex säljer eller byter något, vilket alltså generellt bara ska ske högst undantagsvis, ska vinsten gå tillbaka till samlingarna, helst till likartade föremål. Om detta sker ska det följa den uppgjord plan som museet upprättat.
Vår kommentar är att det undantagsvis finns lägen då försäljning kan vara aktuell. Om man t ex säljer något för att kunna köpa något unikt vilket ligger mer i museets linje och som inte går att finansiera på annat sätt. Men då är principen ovan viktig, samlingar får aldrig säljas för att allmänt täcka ett underskott i museets ekonomi, samt måste följa en uppgjord förvärvs/gallringsplan. Det finns naturligtvis därutöver etiska värderingar till vilka man i så fall säljer.
Säger man sig vilja följa ICOMs etiska regler, vilket vi förstås menar att alla museer bör göra, så ska man beakta och följa principerna ovan. Vi har dock inte kompetensen att i skrivande stund bedöma hur just vapen bör bevaras, med de speciella säkerhetsaspekter m m de ställer.
ICOM Sweden
genom
Stefan Bohman
