”Tack för att du påminner oss om vikten av internationell samverkan”

I slutet av april skrev den amerikanske antropologen och museiarbetaren Chip Colwell ett brev till sina kollegor i Sverige, där han beskrev situationen för museerna i USA. Karl Lysén, Helena Westin och Christian Penalva från Svenska ICOM svarade på hans brev den 9 april.

LÄS ÄVEN: Chip Colwells Ett brev från USA

Käre Chip,

tack för ditt generösa och klarsynta brev. Din skildring av museernas nuvarande villkor i USA väcker eftertanke också här, långt från Klippiga bergen. Det du beskriver, de snabba nedmonteringarna, omtolkningarna, den ideologiska pressen, är en påminnelse om hur lätt kulturarvets professionella ramverk kan utmanas. Men också om hur viktigt det är att vi som delar detta fält står upp för det ansvar vi bär.

I Svenska ICOM har vi uttryckt vår oro över de politiska åtgärder som nu påverkar kulturinstitutioner i USA. I likhet med branschorganisationen Sveriges Museer, som också har uttalat sig i frågan, ser vi med stort allvar på den ideologiskt drivna styrningen av kulturarvssektorn. När finansiering dras tillbaka eller verksamhetens inriktning politiseras, hotas både den kulturella mångfalden och tillgången till kunskapsbaserad förmedling. Den exekutiva ordern “Restoring Truth and Sanity to American History” är talande i sin formulering – och djupt problematisk i sin ambition att särskilja berättelser som anses ”splittrande” från dem som godkänns av en statlig norm.

Vi vet att museer inte är neutrala. De är formade av sin tid, sina sammanhang och de val som professionella gör varje dag. Men det är just därför som behovet av etiskt grundat, självständigt och inkluderande arbete är så avgörande. ICOM:s internationella definition från 2022 tydliggör detta: museer ska arbeta för och med samhället, i öppen dialog och med respekt för kulturell och mänsklig mångfald. Dessa principer är varken abstrakta eller idealistiska. De är det professionella ramverk som ger museer legitimitet.

I Sverige fick vi 2017 en museilag som stärker dessa principer genom att slå fast att verksamheten ska vara kunskapsbaserad, självständig och främja fri åsiktsbildning (§4,5,6 Museilagen.) Ändå ser vi även här tecken på att principen om armlängds avstånd inte alltid respekteras. Riksantikvarieämbetets rapport Uppföljning av hur museilagen tillämpas visar att museer ibland hamnar i politiskt eller ekonomiskt beroende som försvårar både långsiktighet och professionell integritet.

Vi ser samtidigt att fler röster höjs. I april i år protesterade 1 047 forskare från fler än 30 svenska lärosäten i en debattartikel i Dagens Nyheter mot vad de uppfattar som en liknande utveckling i Sverige. Med hänvisning till de ”multipla kriser” vi står inför betonade de att vetenskapens roll som kunskapsbärare är viktigare än någonsin, och att det är djupt problematiskt när forskningsbaserade fakta avfärdas som åsikter. Några dagar senare, i Göteborgs-Posten, underströk företrädare för universitetsbibliotek och Svensk Biblioteksförening att ”akademisk frihet är en strukturell förutsättning för att ny kunskap överhuvudtaget ska kunna uppstå”. Att kunna ställa nya frågor och ifrågasätta det givna är inte en frihet bland andra – det är en förutsättning för samhällets utveckling.

Även om våra nationella kontexter skiljer sig åt, delar vi ett gemensamt ansvar: att stå emot de krafter som vill tysta mångfald, osynliggöra orättvisor och skriva om historien utifrån ett förenklat nationalistiskt narrativ. Det är en skyldighet, inte bara för att försvara det oberoende som krävs av en trovärdig kulturarvssektor i Sverige, utan också för att stå vid sidan av dem som internationellt just nu kämpar för att upprätthålla museernas integritet, vetenskapliga grund och demokratiska funktion.

Att arbeta med kulturarv är inte att bara visa föremål. Det är att förmedla sammanhang, perspektiv, erfarenheter. Och i den uppgiften måste vi ibland lyfta fram sådant som inte passar in i den dominerande självbilden. Det är där museet blir ett minnesrum – men också en plats för stilla motstånd.
När vissa teman tystas ned – rasism, kolonialism, migration, genus – är det inte bara utställningsval som står på spel. Det är minnespolitiken i stort. För det vi inte får visa, trycks undan och fråntas sin plats i det offentliga rummet. Och det som osynliggörs, förlorar makt, inflytande och rättigheter, och riskerar att glömmas. Därför blir kampen för museernas professionella integritet en kamp för ett brett och rättvist samhällsminne.

Ditt brev visar tydligt att denna kamp pågår. Kanske inte högljutt, men konsekvent – i val av berättelser, i program och i varje professionell avvägning. Det är i detta tysta arbete som den verkliga kulturkampen förs.

Och vi delar det ansvaret.

Vi tackar dig för att du påminner oss om vikten av internationell samverkan. Museernas trovärdighet vilar ytterst inte i maktens acceptans, utan i allmänhetens förtroende, och i vår förmåga att arbeta etiskt, transparent och samhällsrelevant.

Med respekt och solidaritet,

För Svenska ICOM:
Helena Westin, ordförande
Karl Lysén, ledamot och kassör
Christian Penalva, ledamot och sekreterare